SÅ MYCKET FRAMSTEG

Jag är så stolt över framstegen som den här lilla, stora, tjejen har gjort senaste veckorna. Hon är, precis som sin mamma, blyg i miljöer där hon inte riktigt känner sig bekväm eller där hon inte helt har kontroll över situationen. Men så svänger hon och blir som en helt annan person när hon känner sig helt bekväm och vågar släppa på tyglarna och släppa fram hela sig själv. Då blir hon är jäkla pajas, skrattar, busar (hon har en sån jäkla härlig humor), får raseriutbrott, retas med sin storasyster och bara är för jäkla härlig. 

På dagis har hon ännu inte vågat släppa på tyglarna helt utan vill hela tiden ha en överblick och säger inte så mycket. MEN så förra veckan kliver jag in på gården och ser hur hon är sig själv. Jag ville bara hoppa och jubla men håller mig för att inte göra det av en grej inför henne. Hon sprang runt som Viana (älskar att leka rollekar) och ropade glatt när jag kom. Skrattade och busade. Igår när jag hämtade så började jag med att gå till Majas avdelning och ser då hur Leona också sitter där inne och leker. Mitt hjärta slog frivolter av lycka. Hon hade innan lunch inte velat gå in till sin avdelning utan ville vara kvar och leka med storbarnsavdelningen och dom fantastiska pedagogerna gör allt för att hon ska få verktygen att bli sig själv. Följer henne i det hon vill. Så hon var kvar och sen gick hon med dom in och åt lunch, lekte och åt mellis. Under samligen räckte hon upp handen och tog för sig. 

Det är svårt att förklara den här känslan för någon som själv inte varit blyg men jag vet ju exakt vad Leona känner när hon inte vågar. Och att se sitt barn inte vara sig själv är fruktansvärt. Pedagogerna har gjort, och gör, ett fantastiskt jobb och vi har täta möten och följer upp allt som händer. Sist bestämde vi att hon inte längre ska sova på dagarna där för hon gör inte det hemma längre och sen dess har det släppt! Tror hon känner sig stor och vågar komma fram mer. 

Alltså... lyckotårarna. Jag vill göra allt för att hon ska få bättre förutsättningar att våga vara sig själv. Inte hållas tillbaka. Finns många som slänger ur sig dumma igenomtänka kommentarer och då blir jag så fruktansvärt arg. Som att alla inte duger som dom är. Vägrar att hon ska få känna den känslan. 

#1 - - Sanne:

Åh va fint. Blev tårögd och sentimental :)

Svar: Åh 😊 😘